Avsnitt 9: Medeltida vardagsliv bland bönder och pilgrimer

I spåren av Sankt Olav. Pilgrimspodden.

Vi gör en djupdykning i medeltidens vardagsliv i en liveinspelning från Selånger Pilgrimscenter. Arkeologerna Anna Lagerstedt, Arkeologikonsult, och Ylva Stenqvist Millde, Trafikverket, berättar om sin forskning om medeltida gårdar och kommunikationer. Av medeltida timmerbyggnader finns cirka hundra bevarade i Sverige och dubbelt så många i Norge. Främst är det ekonomibyggnader som lador och härbren som är bevarade – men för att få en bild av bostadshusen krävs arkeologiska utgrävningar. I sin doktorsavhandling ”Det norrländska rummet” studerade Anna Lagerstedt gården Björka i Hälsingland – vilket var den största utgrävningen av en medeltida bondgård i Norrland på en yta av cirka 22 hektar. Gården var i kontinuerlig drift i nästan tusen år, från 400-talet till 1300-talet. Bland annat upptäcktes en komplett gårdsbildning från 1200-talet med ett stort bostadshus i kombination med fähus. Här fanns föregångare i järnålderns långhus, men även efterföljare i de stora, pampiga Hälsingegårdarna. – Men medeltidens bondgårdar hade en mer utspridd bebyggelse, litet huller och buller, med en lång rad hus med olika funktioner, säger Anna Lagerstedt. Vid sidan av arkeologiska lämningar kan man också finna kunskap om bondgårdarna i Hälsingelagen, vars huvudexemplar förvarades i Selånger. – Lagtexterna räknar upp olika byggnader som skulle finnas på en gård, men det stämmer inte alltid med det arkeologiska materialet, berättar Anna. Det går också att jämföra kustens bondgårdar med livet i skogsbygderna i inlandet. Både Anna och Ylva har varit inblandade i Ängersjöprojektet som utforskade det medeltida bondesamhället i gränsområdet mellan Härjedalen och Hälsingland. Där förekom en viktig järnframställning och ett utmarksbruk, berättar Ylva. – Myten om den isolerade skogsbonden stämmer inte alls för södra Norrlands inland. Ängersjö låg visserligen långt från de medeltida centralplatserna, men skogsböndernas vardagsliv bestod av många kortare och längre resor. Längre resor genomfördes gärna vintertid på frusna sjöar och myrmarker. Det var enklare att ta sig fram då än under sommaren. – Det finns även ortnamn som visar på vintersäsongens betydelse, till exempel Vintervägsmyren. Marknadstiderna inföll också på vintern. Före gästgiveriernas tid kunde bondgårdar fungera som logi för resenärer. Det fanns också en möjlighet för pilgrimer att inkvarteras hos bönderna, och dessutom uppstod särskilda själastugor utmed de större pilgrimslederna. Där kunde pilgrimerna ta in, som på ett dåtida vandrarhem, och företeelsen lever kvar i vissa ortnamn, som Stugun och Skälstugan. – Det skulle vara ett nytt, spännande forskningsprojekt att gräva på platser där själastugor har funnits för att få en bättre bild av vilka pilgrimerna var, vad de åt och drack och vilka föremål de kan ha lämnat efter sig, säger Anna. Ylva Stenqvist Millde berättar vidare om Trafikverket som har ett särskilt ansvar för infrastrukturlämningar och det pågående arbete som sker där för att kartlägga och synliggöra det kulturarv som hör ihop med kommunikationer, till exempel kulturintressanta broar och kulturvägar. – Trafikverket är den aktör som beställer mest arkeologi i hela landet. Vi arbetar också med att lyfta fram kulturarvet i anslutning till stora projekt, till exempel vägbyggen. Anna Lagerstedt arbetar med uppdragsarkeologi på firman Arkeologikonsult och undersöker lämningar från olika epoker, ända in till 1800-talet. De frågeställningar som de norrländska bondgårdarna väckte är relevanta oavsett tidsålder. – Vi kan jämföra med hur människor idag vill ordna sina hem: ska det vara öppen planlösning, eller flådiga kök, det säger något om vår samtid, och på samma sätt kan man närma sig människor i förgången tid. Vi hör också publikfrågor från Staffan Smeds, Bent Fridholm och Birgitta Gillgren. Programledare: Nils Johan Tjärnlund.