Himmelriket

Livet och Döden

Det är något speciellt med morgnar. Att vakna i gryningen precis innan solen har börjat värma upp gatornas asfalt. Det här är den bästa tiden för en lång promenad. Jag vandrar ensam in i ett närliggande naturreservat. Här finns vilda djur, men jag har inte de mjuka håriga nakna hoberfötter som krävs för att ta sig fram ljudlöst. Jag ser aldrig något liv i de här skogarna. Varje morgon har jag samma mål. Den här vandringen går mot den igenväxta tjärn som är så svår att hitta. Den liknar en glänta som bara kan upptäckas av den som gått vilse. Väl framme där sätter jag mig på strandkanten och låter tankarna vandra. Livet är enkelt här vid den svarta gölens vattens. Jag skulle kunna stanna här länge. Det är varmt i höstsolen och alldeles stilla. Hade jag några bekymmer så tar jag aldrig med dem hit. Min alldeles egna lilla strand har bara en funktion. Det är en fristad. Men jag kan inte bli kvar här. Mitt liv blir oförståeligt här. I det sorglösa tillståndet finns inga nyanser. På en annan lugn plats, i en annan tid, kanske till och med i en annan typ av verklighet, växte en gång ett träd. Trädet bar på vackra frukter. Människorna åt av trädet och allting förändrades. Sorglösheten fick ett abrupt slut. Människorna lämnade Edens lustgård och deras liv blev fulla av nyanser. Gott utkristalliserade sig vid sidan av ont. Plågor och lidanden drabbade dem. Men människorna hade blivit människor. Sedan dess lever minnet av det förlorade kvar. Kanske bara som en legend, kanske bara som en liten sprittande känsla av att vilja förflytta sig, att inte bli stillastående. Att en gång hitta vägen tillbaka. Eller så är det så enkelt att vi egentligen aldrig har lämnat lustgården. Bara förlorat blicken som avslöjar att vi redan befinner oss där. Medverkar i det här programmet gör Lennart Claesson intervjuad av Danjel Nam, Per Svensson intervjuad av Eric Schüldt samt David Thurfjell intervjuad av Roger Dackegård.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.