Del 2 - Var och en efter sin förmåga

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-var-och-en-efter-sin-formaga-ara4c

Luk. 12:13-21

Allt pekar ju på att bonden var en ärlig människa. Jesu kritik handlar inte om affärsmetoderna. Han är också en nitisk och flitig man. Vi skulle kalla honom duktig och förutseende – Jesus kallar honom dåraktig. Varför?

Vi kan notera att han verkar mycket ensam. Han sitter i sitt hus och räknar pengar, men den han pratar med är sig själv. Egentligen målar Jesus upp en ganska dyster bild av bonden. Han ställer frågorna till sig själv, får råden av sig själv, får berömmet av sig själv och verkar festa helt själv.

Jesus tecknar kort sagt en människa som levt helt för sig själv, och domen är att ha levt ett meningslöst liv som inte satt några som helst avtryck.

Bibelns perspektiv på våra ägodelar verkar vara att de är utlånade. Gud anförtror oss människor resurser som vi får förvalta å Hans vägnar. Hur lever vi våra liv så det inte slutar som i Jesu liknelse?

Paulus undervisar de kristna i Korinth om givande, och ger dem några goda principer för hur det går till. Det andas frihet och glädje, men också goda ordningar och medvetna val. Han försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna bröder och systrar i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer.

2 Kor 9:1-8

Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant.

Det är noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan.

Var och en, säger han, ska ge som han/hon har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut.

Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i Bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar kämpa mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus.

Inte av olust och tvång, ty Gud älskar en glad givare. Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill med argumentet att det ska göras i glädje. Vi ger inte heller för att vi inte vågar något annat.

I sitt första brev till Korinth är Paulus ännu mer konkret i talet om pengar:

1 Kor 16:1-2

1) Systematiskt (dagen efter sabbaten). Upprätta en ordning när det gäller givandet, och be Gud hjälpa dig uteckla troheten.

2) Universellt (var och en). Tänk om cirkeln av de som ger av sina resurser blir lite större? Då skulle det bli revolution i församlingens ekonomi!

3) Regelbundet. Låt givandet bli en god vana. Som alla goda vanor börjar man någonstans. Om du är ovan, börja så du klarar det, och försök sedan öka.

4) Vad han har råd med. I texten från 2 Kor läste vi: "Var och en efter sin förmåga". För den som inte har finns här en vila: Du är inte ansvarig för det du inte har, utan för det du har. För den som förvaltar mycket finns här en vidöppen inbjudan: Ge efte...