Relationer märkta av Jesu attityd

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/relationer-markta-av-jesu-attityd-aracj

Joh 15:1-5

Det här är ett berömt bibelställe, som ingår i den undervisning som Jesus ger sina lärjungar det sista som sker innan Jesus korsfästs, dör och sedan uppstår. Det är liksom ett sista och viktigt medskick från Jesus.

Bilden han ger handlar om frukt. Om hur det blir frukt. Han använder bilden av frukten vindruvor som växer på en vinstock.

Vi vet alla att en gren som sågats av eller gått av i höststormen och ligger på marken några meter från trädet givetvis inte kan få någon frukt. Vi vet alla att förutsättningen för frukt är att grenen sitter på trädet där det är tänkt. Men det är ju också i princip det enda som behövs om nu inte frosten tar blomningen eller bina blir utrotade. Till synes automatiskt bär de friska fruktträden, bärbuskarna och vinstockarna frukt. Så om vi ska förstå bilden Jesus ger så handlar det om detta enda – BLI KVAR I MIG. Bli kvar så bär ni frukt.

Ändå verkar vi ibland ha lite svårt att få ihop det där. Orden om att Bli kvar kan bli en ursäkt för att göra absolut ingenting. Eller bli kvar kan vara något som våra ganska initiativrika hjärnor dömer ut som en icke-aktivitet som vi inte kan förlita oss på. Som om bli kvar är att inte göra ngt.

Vad skulle bli kvar kunna betyda i ditt och mitt liv, och vår församlings liv?

Det har ju något med förankring att göra. Jesus har ju just gett bilden att vi är som grenen i trädet. Grenen är inte bara förankrad, den kommer ur stammen. Den har växt fram. All förutsättning för liv, växt och näringstillförsel kommer ur stammen. Så fort grenen sågas av dör den. Så att bli kvar handlar om den förankringen, om var vi är. Att Jesus får vara själva förutsättningen för liv. För växt, blomning. Näringskällan, vattenförsörjningen.

Att bli kvar har ju också med tid att göra, att vara i den tid som är, och vara det tillräckligt länge så att tiden också får verka fram det den ska. Att inte försöka frammana något som det inte är tid för. Vara med om avlövning, knoppsättning, nya blad, blomning och frukt i rätt tid. Att veta att det aldrig kan bli någon annan frukt än vad trädet bär på i sitt dna, och att grenen inte kan ordna fram den på egen hand.

Och tänker man att bli kvar har med var man är och hur länge man är där, så kommer man ju möjligen att tänka på ordet väntan. Och då direkt låter det extremt inaktivt, meningslöst och som någon sorts mellanperiod utan syfte. Kanske, när vi hör ordet väntan, tänker vi mest på köer, eller väntan på besked, eller väntan på ett visst datum som vi önskade att vi var framme vid, eller väntan på att något ska gå över.

Men kan väntan i det där att bli kvar vara något annat? Kan väntan i Guds närhet vara något annat, ngt gott?

Jak 5:7

Var som jordbrukaren…Vänta tåligt! Säsongerna behöver ha sin gilla gång, vänta tåligt. Men skörden är dyrbar, så förväntan är stor. De här raderna andas allt annat än ett inaktivt, passivt, likgiltigt väntande i tomma intet. Vänta tåligt på den dyrbara skörden. Det är något fantastiskt att vänta på, det dyrbara förväntade.

Tillbaka till Johannes 15: Ytterligare en sak som den här fåordiga uppmaningen från Jesus innebär är ju att det finns en tågordning. Det finns ett ”först – starta här” och så finns det en konsekvens, ett resultat av att göra som han säger.

Men man blir inte klar med att bli kvar. Det går inte att bocka av det för att sedan gå till nästa steg.

Bli kvar. Det kommer alltid först. Börja där, och bli sedan kvar och ...